Kulturmiljövård möter naturvård
Föga anade försvarsmakten när Krigsflygfält 16 Brattforsheden stod färdigt i juli 1940, att fältet i framtiden skulle komma att bli ett refugium för arter som då var betydligt vanligare i Sverige. Dessa arter koloniserade fältet från dels det omgivande, förr småskaliga jordbrukslandskapet, dels från den omgivande, betydligt luckigare sandtallskogen. Vissa av arterna finns ännu i omgivningarna, andra är i Värmland idag bara kända från flygfältet eller har haft ovanligt stora populationer här. Flygfältet är således mycket spännande inte bara genom de välbevarade militära förrsvarsanläggningarna utan också genom de biologiska kulturvärdena, som förflyttar
den uppmärksamme besökaren till en svunnen tid.

Metallvingesvärmare © Sven-Åke Berglind

Efter inventeringar av insekter vid flygfältet mellan främst 1988-91 har hittills över 400 arter konstaterats, varav 18 är med på
Naturvårdsverkets rödlista över hotade eller
missgynnade arter. Två arter – silversandbi och gulhornad rovfluga – är dessutom föremål för ett nationellt åtgärdsprogram. Flera av arterna utgörs av sydliga, värmekrävande fjärilar, vildbin, rov- och vägsteklar, skalbaggar och andra insekter som är beroende av öppna sand- och ängsmarker. Även för rödlistade fåglar som nattskärra och sånglärka har flygfältet länge varit en viktig livsmiljö.

Liten blåklocka, vit och blå © Sven-Åke Berglind

Genom att kombinera kulturmiljövård och naturvård har Krigsflygfält 16 Brattforsheden stora förutsättningar att bli ett toppobjekt för en bred skara besökare.

(Källa: Sven-Åke Berglind, Miljömålbladet nr 3 2006
Länsstyrelsen i Värmland.)

Vitfläckig guldvinge © Sven-Åke Berglind

Brynsnylthumla © Sven-Åke Berglind

Mindre guldvinge © Sven-Åke Berglind